Vissa spel är mer skicklighetsbetonade, andra inte. En del föredrar spel som handlar om tur och andra föredrar spel där deras förmåga sätts på prov. Som tur är finns det ju också en hel mängd roliga spel att välja mellan, varav en del handlar helt om tur (så som lotteri eller bingo) medan andra spel nästan uteslutande handlar om skicklighet (så som schack). Många spel rör sig också i gränslandet däremellan, och handlar om både tur och skicklighet (så som poker).

Det här med tur är en märklig sak. Varför är det så lätt för människor att vara vidskepliga? Ibland går skrockfullheten hos stora spelare och sportmänniskor så långt att spelaren  i fråga exempelvis alltid har samma tröja när den spelar, oavsett hur gammal och schavig den är.
Andra gånger kan spelare satsa på ett och samma nummer, år ut och år in, för att den är så övertygad om att det rummet fyller någon särskild funktion i deras liv. Men vem vet, det kanske faktiskt fungerar? Ibland hör man ju helt fantastiska historier om hur någon spelat på ett och samma nummer på casino i tiotalet år utan egentliga resultat, för att plötsligt en dag vinna många miljoner.

Men var går då gränsen för tur och slump? Enligt slumpen så måste ju hela tiden någon “ha tur”. Ingen kan ju inte vinna. Du kan gå in på vilket casino som helst och se nio personer gå på pumpen medan en vinner. Är det verkligen att “ha tur”? Eller är det bara klassisk slump, att någon måste vinna ibland, och just den här gången råkade det bli jag?

Den här debatten är evigt pågående på casinon och spelhallar världen över. Vad tycker du?